Dag 19 efter operationen
Utsikten från farstukvisten, underbart!
Min dagliga träning. Kan tyckas lite löjlig men jag lovar att det känns och jag lär ju få börja om från början med den här gamla kroppen igen. 😂
Cesar, en kille med ett hjärta av guld som gärna håller matte sällskap i sängen.
Cesar och lilla huliganen Hera 5 mån, mattes pansargrisar.
Vilken dag jag har haft idag! Jag har klarat mig utan mitt "vid-behovs-morfin" ända tills nu på eftermiddagen. Natten var fruktansvärd och jag låg vaken från 1:30-4:00 med kramp från och till samt höftsmärtor. Slog upp mina blå ca kl 11 och sedan har
det varit full rulle här hemma. Jag duschade av mig och tog mig faktiskt ut med hjälp av mina gåstavar. Shit, vilket underbart vinterväder och känslan av den friska luften och solen som tittade fram var obeskrivlig. Första ordentliga utomhusvistelsen
sedan jag kom hem. Jag kände ett sådant behov av att röra på mig att jag tog mig mod att gå sakta, sakta runt vårat hus. Så skönt, det kändes helt ok efteråt och jag passade även på att göra min gymnastik som jag ska göra varje dag.
Med fyra ungar i huset och grannbarn som kom över och lekte var decibel-nivån något högre än vanligt. Mormor kom och styrde upp och hjälpte maken med lunch och påbörjade även middagen. Planering är ju A och O när barnen är här. Jag fick spontanbesök
av goda vänner och nu när de har åkt är jag rätt slut men på ett härligt sätt. Barnen har gått ut och lekt så nu ligger jag i sängen och myser med vovvarna och tänker ta en liten tupplur innan alla barnen kommer in.
Livet är bra härligt ändå!
