Fru B i vardagen

Hej, hej! 👋🏼👋🏼

Min dagliga kostcirkel

Äntligen är de 15 kliande stygnen borta. Funderar nu på lämpligt tatueringsmotiv att täcka det fula ärret med. 🤔

Idag är det 18 dagar sedan jag la mig under kniven och fyra dagar sedan jag tog bort stygnen. Det var riktigt skönt att få bort dem för tejpen på förbandet kliade och även stygnen då det börjat läka. Kul att få komma ut och se något annat än sovrumsväggarna med. Nu är det "bara" musklerna som ska läka ihop och benläkningen förstås. Det tar tre månader för musklerna att läka ihop och benläkningen kan ta upp till ett år om inte mer. Det är därför svårt att säga om operationen lyckades fullt ut eller inte. De tre första månaderna är det vila som gäller och göra de övningar jag fått av fysioterapeuten på ryggkliniken. Jag rör mig med hjälp av mina gåstavar från toaletten till sängen. Vissa dagar har jag försökt att vara uppe en stund och sitta i soffan men det kostar på alldeles för mycket och jag blir genast sämre dagen efter. Så här håller det på upp och ner. Nu är det mest ner tycker jag, det händer ingenting. Nu är ju jag lagd åt det otåliga hållet och vill att saker ska hända helst igår vilket gör detta till en mental prövning som  jag ändå välkomnar. Man får tid att reflektera och känna efter vilket man normalt sett inte har tid med i vardagens snabba brus. Jag har givetvis fått lära mig den hårda vägen att om jag gör för mycket en bra "ryggdag" när jag känner mig lite starkare och har en gnutta energi över så blir jag liggandes med kramper flera dagar efteråt svärandes åt min egen dumdristighet omtöcknad i ett moln av morfin och muskelavslappnande medel. Man måste spara på de bra dagarna och inte ta ut dem så fort de kommer, det är naturligtvis lättare sagt än gjort.

 

Från att knappt ätit en värktablett i mitt liv består nu min dagliga kostcirkel av följande, kort och långtidsverkande morfin, den ena två gånger om dagen och den andra vid behov (vilket är ofta), paraflex och Alvedon fyra gånger per dag mot kramper samt andra frivilliga medikamenter i form av vitaminer och mineraler. Alla dessa härligheter gör att magen och jag är osams och den tänker inte samarbeta på något vis vilket gör att jag blir tvungen att ta några festliga små droppar för att överhuvudtaget kunna tömma tarmen och då jävlar är det bråttom vilket inte heller går ihop med min strejkande rygg. Ja, ni kan ju tänka er själva vilken fest jag har här hemma var tredje dag.  För att hålla reda på alla mediciner har jag fått införskaffa mig en dosett och jag känner mig typ som hundra år gammal. 08, 14, 20 och 02 ska jag ta dessa läckerheter och jäklar om jag glömmer eller sover så jag missar någon då vaknar gumman av ryggkramper och ser ut som en mänsklig banan till formen, det känns så iaf.