Två steg framåt 10 steg bakåt..
Jag är sur. Idag är en jobbig dag och jag är mer gnällig än vanligt. Dock försöker jag tänka att det är en del i den mentala processen att man inte är på topp varje dag utan att det är ok att känna såhär också. Igår hade jag en bra dag och fick till och
med på mig mina jeans och var uppe och rörde mig en hel del.. På kvällen var energin slut och då är allt jobbigt, orkar knappt prata i telefonen då det är svårt att fokusera på det som sägs. Allt kostar i energi.
Natten spenderades med två snarkande hundar och en snarkande man så öronproppar var ett måste. Vid 2:30 vaknade jag av en härlig kramp i ryggen då jag avsiktligt inte satt klockan på ringning 02:00 för att peta i mig paraflex och
alvedon mot kramper. Tänkte prova om jag kunde ta bort den men det kan jag alltså inte. Här vill tilläggas att det inte "bara" är att vakna och ta sina tabletter utan man ska ta sig från ryggläge till vänster sida vilket man inte gör
bara sådär huxflux. Till saken hör att jag tagit bort mitt glidlakan för jag kände mig så stark på dagen att jag trodde det skulle gå bra och vända sig utan glid. Det var ju årets skämt, där låg jag och krampade och försökte åla
mig runt till vänster sida, det måste sett för roligt ut. Tillslut kom jag över till sidoläge och fick i mig pillrena. Det händer att jag har lite bråttom med att få i mig det och då är det lätt att sätta vattnet i halsen. Något som jag gått
erfara och det är inget jag rekommenderar då man blir tvungen att föröka hosta upp det igen. Att hosta med ryggont är något jag är livrädd för, det är samma med nysningar. Det gäller att dosera dem rätt för om man hostar eller nyser så hårt
som man vill kommer krampen som ett brev på posten. Hur det än var, när jag tagit medicinen hörde jag en katt skrika och krafsa på ytterdörren. Jag försökte få liv i min man men insåg snart att det är lättare att väcka de döda än få kontakt med
honom. Jag släpper väl ut den stackars nödiga kissen själv då. Tog mig efter sisådär 10 minuter upp till sittande position och insåg då att mina gåstavar (som jag använder som stöd när jag går) står kvar i vardagsrummet. Envis som jag är (jag
sitter ju ändå upp) tar jag tag på låren och reser mig. Halleluja, det där gick ju bra. Nöjd med min insats tog jag två steg och sen händer det som inte får hända. Vänster rumpmuskel krampar och det skär i hela ryggslutet av smärta vilket påverkar
baksida lår och benet bara viker sig. Pang! Där åkte Fru B i golvet med en duns. Rakt på svanskotan, jag vrålar rakt ut vilket resulterar i att en överlycklig amstaff på 32 kilo kommer farandes och tror matte vill leka (maken sover fortfarande).
Jag lyckades ta mig tillbaka upp i sängen och tog en morfintablett för att minska smärtorna.
Med tanke på nattens bravader har jag alltså 10 gånger ondare idag och är 100 gånger grinigare. Jag längtar ju efter att kunna komma ut, se lite folk. Bara få åka med till affären skulle kännas som högsta vinsten på lotto just nu. Min man, sömntutan,
har förbjudit mig från att röra mig ur fläcken idag så jag ligger här i sängen och är lydig, uttråkad och mentalt understimulerad. Men han skulle köpa glass till mig, man får glädjas i det lilla.
Puss på er!
Trötta hundar..
Kissnödig katt
