Fru B i vardagen

Benen i högläge för maximal ryggavlastning

För några veckor sedan var det återkontroll hos kirurgen som sa att allt såg fint ut det är bara att läka på. Trots steloperation är jag väldigt rörlig och kan fortfarande nå golvet med raka ben när jag böjer mig fram. Däremot kan jag inte lägga ner handflatorna i golvet som innan men det gör väl detsamma.  Jag har också känt mig oförskämt bra och inte haft någon ryggsmärta alls nästan. Vad gör Malin då? Jo, hon börjar göra allt och lite till som hon gjort tidigare. 

Städa hela huset, tvätta fönster, sköta disken, tömma sopor, handla =bära kassar, cykla in till stan och tillbaka (7 km enkel väg), vara med på ett möte (sitta ner i 4 timmar), gå en heldag i Stockholm (ca 1 mil), plantera blommor/grönsaker, bära tunga vattenkannor, simma i sjön, sitta i en bil tur och retur till Katrineholm/Sparreholm (pappa ligger på sjukhus i Katrineholm, klart man vill vara där), skjutsa barn till och från skola/aktiviteter, sitta på skolteater, gå med hundarna varannan dag i spåret 5-7 km och säkert mer ändå. Idag sa alltså min rygg STOPP MALIN SLUTA!!!!!

Mamma fick komma till undsättning och köra barnen till skolan imorse. Det gick inte.. Jag måste vara världsmästare på att bita ihop och köra på, suck.. Lyssna på din kropp MALIN din idiot! 

Därför ligger jag alltså här som en sköldpadda på rygg och funderar på hur man tar det lugnt? 

HUR FAN GÖR MAN?? 

Så sjukt trött på mig själv..

Jag ska göra mina rehabövningar och se om det blir lite bättre. Det känns som det brinner i mina ryggmuskler och jag har särskilt ont kring skruvarna och krampar i musklerna på kvällarna igen. Det kommer bli bättre, jag vet det. Det är förvånansvärt hur lätt det är att komma in i det där tempot som inte är hälsosamt för själen igen.