Fru B i vardagen

Livet fortskrider här hemma och mina dagar är lika varierade som aprilvädret.Jag ska träna på att dosera min energi på dagarna och det går sådär. Ibland går det bra men lika ofta kör det ihop sig och det är ofta när barnen är här och det ska faras på möten på BUP, arbetsterapeuter och skola. Då känner jag att det börjar tjuta i öronen och stressen är ett faktum, hjärnan funkar inte och jag irrar mest runt och får ingenting gjort. Då är det bara att kapitulera och ta ett steg tillbaka. Jag har börjat använda min spikmatta mer, I LOVE IT. Det är som att trycka på off-knappen för mig, jag somnar. Spikmattan i kombination med lite yoga är en bra sätt för mig att komma ner i varv. Det svåra är att ta sig i kragen och göra det. Ett steg fram, två tillbaka, jag VILL BARA FUNKA IGEN..

 

En mycket positiv sak som hänt är att min sjukskrivning gått igenom efter komplettering och nu äntligen har jag fått min utbetalning. Skönt att kunna lämna den stressen. En annan sak som jag gjort är att sluta med kaffe. Mitt älskade kaffe. Det är en sorg men det kickade igång hela systemet på mig och just nu måste jag jobba att dämpa mig. Det var ett par jobbiga dagar med mycket huvudvärk och trötthet men nu känns det bättre. Jag är ju kaffesugen som bara den men jag vet att börjar jag med en kopp på morgonen så är jag igång och snart har jag fått i mig en hel kanna. Jag är som en kaffe-alkoholist. Nu får det vara bra ett tag. Dessutom kanske jag kan sova lite bättre på nätterna. Sömnen har ju varit ett bekymmer några år och framförallt det senaste halvåret. Jag har varit hos en arbetsterapeut på vårdcentralen och fått ett kedjetäcke. Täcket väger 10 kg så det är tungt att bädda kan jag säga. Jag sover mycket djupare med detta täcke, helt otroligt. Jag är lugnare på natten och far inte runt lika mycket. 

 

Igår var vi på BUP med E som har påbörjat sin adhd-medicinering, jag håller tummar och tår att det ger effekt och att han kan fokusera bättre. Nytt möte med skolan på fredag. Jag har ingen bra erfarenhet av skolan och anpassningar för en person med adhd. Det verkar som att de inte vet vad de ska göra. De frågar honom om det går bra på lektionen, vilket jag inte anser är en anpassning. Jag blir så trött, Eddie får inget stöd i skolan och känner sig helt värdelös. "Jag har gett upp skolan mamma" säger han. Han går dit och sitter av tiden. "Jag är bara till besvär och tar de andra elevernas tid" är ett annat citat från honom. Ska man inte ha en åtgärdsplan om en elev har varit hemma i 8 månader? Inte denna skola tydligen, börja direkt 100%, det gör man ju inte ens om man varit sjukskriven från jobbet. Det känns som jag som förälder ska komma med lösningar hur de ska anpassa för att Eddie ska fixa skolan. Eddie själv märker inte av några anpassningar, han tillåts inte lämna klassrummet om han får ångetspåslag eller blir arg, han fick inte extratid när de hade matteprov etc, etc.. Jag blir så arg att jag kokar när han berättar om skolan. Dessutom får han ta elaka kommentarer från andra elever om att han är gay eller konstig. Han mår riktigt dåligt och får svåra ångestattacker på kvällarna när han kommer hem. Eddies psykolog från BUP har ringt skolan två gånger för att påtala att de behöver ordna med anpassning för honom så fort som möjligt eftersom det påverkar hans mående så starkt. Inget händer! Jag ringer runt och härjar och nu har vi alltså fått ett möte på fredag kl 8. Det är så sorgligt alltihop, Eddie vill in på gymnasiet, har drömmar om framtiden. Det är viktigt att skolan får ordning på detta innan de tappar honom helt. Min rädsla som förälder är att han kommer "fel" och börjar med droger, alkohol etc, i tidig ålder. Man vet ju hur man var själv som tonåring och jag vill inget hellre än att det ska bli bra för honom.

 

Idag har det annars varit en bra dag, inget flängande jag har bara varit hemma. Imorse ringde mitt fackombud och ville kolla hur det var med mig. Jag har världens bästa fackombud tror jag, vi pratade en stund och jag blev på bra humör. 

Mamma som är pensionär, och vaccinerad, kom förbi så vi gick en sväng med alla hundar. Jag har ju två american staffordshire terrier och mamma har en jack russel så vi tog en sväng med dem. 

 

Cesar och Bodil

Hera och Bodil

Jag har tränat styrketräning idag! För första gången på säkert två år eller mer! Min fina man har byggt ett gym. Är det inte helt fantastiskt? Ett alldeles eget litet gym. Vi har ett gigantiskt garage så han gjorde ett gymrum åt oss och igår kom lastbilen med träningssakerna, vikter och bänk . Nu kan det inte bli enklare, man går ner i garaget och tränar. Det finns heller inga undanflykter. Skönt var det iallafall. Jag hoppas kunna hålla det lagom, inte min starka sida, och träna där några dagar i veckan. 

 

Hemmagym, lyx!