2024
Tiden, det är galet när man börjar fundera på tiden. Vad är det som händer?
Jag ser ett rynkigt nylle i spegeln men känner mig fortfarande som 20 inuti. Jag trodde man skulle mogna och bli vuxen men tydligen inte.Jag har ett stort barn i mig med en mycket sjuk humor.😝 Jag får inte ihop bilden..
Mina barn är 15 och 17 år och min "lillasyster" fyllde nyss 36. Jag blir 48 i år och det spritter i mig som hos ett barn emellanåt, livet och energin bara rusar i kroppen. Medan vissa dagar kommer jag mig nte för någonting, det är stopp. Soppatorsk. Min kropp behöver röra sig. Ju mer medveten jag blir om hur jag fungerar desto mer förstår jag hur mycket och framförallt i hur många år (47 år) jag har motarbetat mig själv. För att passa in, för att kunna sitta still när det krävs, för att inte prata för mycket, för att verka som alla andra och göra det som förväntas av mig. Det tar av min energi.
Nu bejakar jag mitt busiga och rättframma jag lite mer och det är skönt. Jag är som jag är, jag kan inte vara någon annan. Min man är en riktig superhjälte som kan parera mellan dessa energipåslag. 10 000 ideér som sprutar ut om vad man kan hitta på och fort ska det gå. Noll impulskontroll, kööör bara kööör. Sen tänker man efter när det är försent, oj då, blev det såhär. Ok, då hittar vi andra lösningar på det. Det har sina fördelar men också sina nackdelar. Det blir många fadäser som man kan skratta åt efteråt men sanningen är att jag kan bli så otroligt trött på mig själv i dessa situationer.
Jobba heltid, ha två npf-barn med allt det innebär, vara vuxen, laga mat och ta ansvar när man har en jetmotor på insidan av kroppen, låg impulskontroll och en ständig rastlöshet kräver en hel del för att få det att rulla. Nu har jag hittat ett superhack för att få det att funka lite bättre. LJUDBOKEN!! Vilken underbar uppfinning. För att kunna fokusera på att bara laga mat (inte vattna blommer, mata spindlar, börja med tvätten, dammsuga etc) pluggar jag in hörlurarna och sätter på min ljudbok, VIPS så kan jag hålla mig i skinnet och göra EN sak i taget. Det underlättar min vardag en hel del kan jag säga. Prisa ljudboken!
Ju äldre jag blivit desto svårare är det att hantera mig själv utifrån min ojämna energi. Det påverkar mig för mycket och jag håller inte i längden som tidigare. Jag orkar inte bita ihop och köra på utan kraschar oftare. Jag har blivit osocial, energin räcker inte. Den går åt till att arbeta, vara social på jobbet, sitta still på möten för att sedan krascha när man kommit hem efter mer än 8 timmars arbete. Helgerna räcker inte till för återhämtning.
Detta är inte hållbart, jag vill ju jobba OCH ha ett liv. För att råda bot på det var jag till psykiatrin och fick en dianos och nu äntligen har jag fått hjälp och prova att medicinera. Det var många tester och moment att gå igenom för att få den här hjälpen men nu så.
Vet inte om detta kommer hjälpa mig men jag vill ändå ge det en chans. Har tagit medicin några dagar nu men känner inget mer än huvudvärk, men är bara på lägsta dosen och det ska trappas upp i olika omgångar. Jag gör som de säger så får vi se vart vi landar.
Annars rullar det på, barnen mår hyfsat vilket gör att jag kan andas lite lättare. Jag har köpt ett årskort på gym och försöker komma iväg då och då. Jag måste hitta en balans även där då det blir allt eller inget. Jag behöver röra mig, det blir så mycket lättare att leva då. Ryggen som jag opererade förra året känns bra. Det var en lyckad operation och jag kan konstatera att det var de rackarns skruvarna som orsakade mig smärta. Nu har jag både joggat och kört styrketräning utan någon smärta alls.
En annan hobby jag har kommit igång med igen, förutom mina djur, är att göra armband. Det är så rofyllt och sitta i soffan, titta på tv och samtidigt ha händerna sysselsatta. Bilder på mina alster ser ni här nedan.
Adjöken
